Igår glömde jag klockan när jag skulle köra intervaller, ett katastrofalt misstag för en siffernörd som jag. Försökte först låna en klocka men det var förgäves. Försökte trycka tiden på mobiltelefonen men dom knapparna var för små för mina svettiga, feta fingrar. Jag är en sån där som måste knappa sms med en penna även i vanliga fall. Nåväl, på programmet stod: 200-220-240-260-280-300m med 180,160,140,120 och 100m joggvila. 200ingen skulle gå i 1500 fart (34-35 sek) och sen skulle farten successivt stegras till 400-fart så att 300ingen skulle gå på 42 blankt. Bara gudarna vet hur jag lyckades med det, jobbigt var det och vadkramperna gick på högvarv.

  Sen kom danske Petter och jag hängde med på 3st 800ingar med 1 min vila och sen 4x120m, full patte. Därfter var jag mör och gick hem.

På natten drömde jag för andra natten att ett lejon gnagde på mina vader, ni vet såntdär elakt gnagande med kindtänderna och hela jag hölls i ett järngrepp av tassarna, helt omöjligt att komma loss.

Imorgon är det tävlingsdags igen, jag tror att det blir 800m men ska känna efter lite på morgonen hur det känns. Är jag på dåligt humör kanske det blir 400m istället, känner jag mig snäll så kanske det blir 3000m. Vi får se.

3 dagar med krampkänningar både dag och nattetid, fattar inte riktigt vad som hänt med benen. Försökte mig på ett favoritträningspass med långa intervaller med Lillkötta i måndags; 3000+2000+1500+1200+1000. 3000ingen gick på 10.20 med grava problem, sen fick jag stanna till för stretching/självömkan med vadkramp på alla intervallerna utom 1500ingen som gick på 4.53 Allmänt dålig känsla alltså.

 Nä, det är inte saltbrist.

Igår träffade jag en man med världens tråkigaste jobb: någon sorts representant för HSB-föreningen där jag ska bli medlem. Vi snackar källarlokal med surrande lysrör, pärmar med avtal, boendestadgar, regler för tvättstugor och styrelsemöte. Ett antal avtal som jag låtsades läsa undertcknades och sen låtsaslyssnade jag på regler för rastande av hund och trädgårdslottens handhavande vintertid. Jag var där i max 15 minuter men jag fick allvarliga krypningar längs ryggraden och spark i benen bara på så kort tid. Huva!

en adjektivifierad svordom måste väl godkännas av moderatorn?

DNFadde idag då min vad knöt ihop sig fullständigt efter dryga 400m. Det verkar aldrig som jag lär mig att det är LIVSFARLIGT att vila. Ingen löpning alls torsdag eller fredag, bara sim + cykel lite lätt. Detta tog ut sin rätt och joggen igår kändes som sagt stelt. Uppvärmningen idag kändes hygglo men stegringsloppen gjorde rätt ont i baksidorna och vaderna. Typiskt övervilningssyndrom. Öppnade på 30 blankt, kändes sådär, sen ökade jag lite och passerade 400 på 58.5 och hade planerat hårdkörning på tredje varvet men i kurvan stelnade cementen i vaden och det var bara att kliva av.

Planen nu är att förneka att detta är en skada, träna hårt HELA VÄGEN FRAM TILL NÄSTA LÖRDAG UTAN ATT VILA och köra 800 så snabbt det bara går. Hur svårt kan det vara?

På idrottsmeritslistan har jag nu lagt till en framgångsfull bestigning av våran ytterport, många försök att klänga upp på den listen, men igår satt den: (gick inte att rotera videon tyvärr) :-((

http://www.youtube.com/watch?v=v_gCiDamzF8

Imorgon är det dax igen. 800m i Sätrahallen med alla möjligheter i världen att sätta nytt säsongsbästa. Det enda som stör lite är att benen kändes som ett par grovt tillyxade vedträn när jag var ute och joggade imorse.

I övrigt var det nog det pissigaste vädret jag någonsin sett imorse. Typ 3 grader varmt, tjock, avgasblandad dimma i luften och vattnet som flöt på vägen var som en enda grå sörja. Minnet går direkt till när jag bodde i Australien och jag kunde morgonjogga barfota på stranden precis utanför huset där jag bodde. Ett par mil vit, hårdpackade strand vid Indiska Oceanen, 25 grader varmt och nära folktomt. Om det inte vore för att Sverige har en sån underbar regering, fullständigt jämlika lönevillkor, inga klasskillnader, knappt några skatter, billiga restauranger, öppna, glada människor och en kollektiv trafik som alltid flyter fantastiskt bra och helt utan trängsel så skulle jag flytta direkt.

Det blev en triathlondag till idag: 1h simning + 1h aerob tröskel på hojjen och på kvällen löpning; 4x5min minuströskel och några sprint i backe. Jobbigt och lite ömma ben från igår. Positivt att träningsmotivationen är på topp, framförallt simning och cykel känns roligt. Jag riktigt längtar efter att få börja med triathlonträning på allvar igen och framförallt att få tävla. Triathlon är världens roligaste sport!

Avslutar med några finfina bilder från i somras. Den ena är från min Tour de Suede när jag simmade någonstans på västkusten, den andra från säsongsavslutningen djurgårdens sprinttriathlon. Jag ser rätt glad ut men märk väl att min tjej har hängt sin handväska på tempostyret, försökte retuschera denna pinsamma miss men det blev inte så bra...

men utan spya. 4x400m med 4min vila var upplägget. Grundtanken var att vi skulle spy någon gång mellan den 3de eller 4de intervallen men spyan uteblev som sagt. Känslan var att det var lite svårt att tokpressa, det blev bara segare och segare utan att hammarn kom på något drastiskt sätt. 58.9-60.8-63-64.2 blev tiderna. Detta följdes av 5x100m och 10 minuter medicinbollskastande på varandra. Jag får fortsätta att söka med lykta och stötkäpp efter den 4de växeln.

 Fick några fina videosnuttar från passet som jag tänkt lägga ut på Youtube, man ser tydligt att jag "glädjetrycker" på klockan och att Olof ser gråtmild ut efter 3de 400ingen. Fortsättning följer.

Inga direkta känningar i benen från loppet igår. Måste bero på att jag var duktig och joggade 9km på kvällen när jag kom hem.  Däremot kom ABC-hostan lika säkert som amen i kyrkan.

Idag 1 timme simning innan frukost, 1h cykel på eftermiddagen och 14km distanslöpning alldeles nyssens. Filip blir alltid lika mjuk och foglig lagom till kvällsmaten när han kört trippelpass.

Imorgon spyträning på Bosön!

...alla ni som röstade på att jag skulle bli sjuk, skadad eller göra 2.08 eller sämre: ta er i brasan!