Lätt simpass imorse, vet inte om det var för att jag körde i 50a som tiderna var allmänt nedslående. Eller så var det för att jag släppt på kadaverdisciplinen och tagit sovmorgon ändå till 7.30 hela helgen och nu fick betala surt för.

Nåväl, eftermiddagen bjöd på 80min testcykelintervaller för att förbättra MLSS (maximal lactate steady state). Detta är ett superbt pass för att bättra på åkstyrkan. 80min på aerob tröskel, 230w, på varje hel 10-minutare kör man 3minuter i zon 5 eller 320w för min del. 7 minuter på 230w följt av 3 minuter på 320w osv alltså. Teorin här är att på den aeroba tröskeln håller man en hygglig intensitet och drar ingen syra. I zon 5 (mellan OBLA och VO2max) sliter man rätt bra och lägger netto på sig en slurk syra som man sen har fullt upp att oxidera/buffra/transportera bort under "vilan" på 230w innan det är dax för nästa intervall.

Den mentala aspekten av detta passet är lite lustig, bara för att man bestämt att 230w är vila så tycker man det är en ganska skön intensitet fastän den egentligen är en ganska stabil distansfart. Sen är det lite plågsamt mot slutet när man är riktigt trött av 320wattarna, när intervallen äntligen är slut kan man inte kasta sig ner på marken som efter vanlig intervallträning utan måste hålla 230w och då försvinner smärtan bara sakta, sakta ur musklerna.

Böngryta nästa!

Man ska aldrig underskatta de dolda krafterna som finns gömda i linssoppa och 11h sömn. Vaknade igår morse och all nedträning var som bortblåst. Det firades med ett kombinerat distans och HIM-tempopass. Har en hygglig temposlinga på Ingarö som är 20.6km, lite småkuperad och inte jättemycket trafik. På en HIM kan jag hålla 155-160 i snittpuls i (4.30h) så 150-155 blev målpulsen på dagens intervaller för att mjuka till det lite. Rak motvind på vägen ut sen kör man i en båge tillbaka så vinden kom från lite överallt men mest medvind såklart. 34.22min på första varvet och 35.20 på andra. 35.6 km/h i snitt. Ca 265-270w typ. Detta var första riktiga passet på tempohojjen så jag ger mig själv godkänt för detta.

Årets version av Startmilen ska tydligen ha varit en långsam historia då de flesta verkade göra tider som var någon minut långsammare än man kunde förvänta sig. Tur jag inte sprang då, det jag behöver nu är feta egoboostar; simning med våtdräkt i 25a, cykel i medvind och löpning direkt efter dubbel espresso!

har jag sökt efter en vinnande känsla i kroppen men utan framgång. Ett pulstest i löpning förmiddags visade på en "maxpuls" på hela 152 bpm vilket är en klar framgång mot i tisdags men det känns ändå ganska meningslöst att tävla i helgen. Örebro uteblir alltså och därmed behöver jag inte ta beslutet om jag ska köra 800m eller 10km. Dieselmannen får klara sig utan mig.

En sak man alltid kan göra oavsett hur sliten man känner sig är att köra styrka på cykeln. Eftermiddagen bjöd på 1h med inlagda intervaller med 45 kadens på 250 watt vilket gav runt 130 i puls men bra svid i låren.

Känner mig ödmjuk idag så jag låter bli dissningen av Cykelcity. Tills vidare.

...för att låna ett uttryck av en kär kollega :-)

Jag missgillar ytterst att läsa om folk som gnäller och klagar och jag anser mig vara bra på att hålla humöret på topp. När det är 24 dagar kvar till tävlingspremiären vill jag gärna få in bra träningspass och när olika fuck-ups hindrar mig från detta mål blir jag smått frustrerad om inte annat. Sammanfattningsvis kan man säga att 4 timmar av dagen ägnades åt att försöka träna men utan framgång. Inga detaljer. Intervallerna med Flåsmannen uteblev mot en lektion i cykelmekanik. Nästa blogginlägg ska jag dissa Cykelcity som är the father of all fuckups.

NITRATRIK???

Nu börjar jag bli rejält nertränad vill jag lova. Körde ett litet pulstest i simning med coachen imorse, en 400ing typ max som gick på 5.41 och maxpuls på 136! Armarna var som piprensare med blysänke på. Fick den fina kommentaren av coachen att jag började se "skändad ut" vad det nu innebär. Lite tröskelcykel på det där jag testade en rush för att se vad jag kunde få upp pulsen i; -136 igen! Jämför det med min normala maxpuls på 188...

Annars har det inte varit mer än normal träning i helgen med långpass löpning med fartökning på lördagen och 5 timmar cykel på söndagen. Dessutom fint vårväder.

Imorgon har Flåsmannen lovat att visa var temposkåpet ska stå så det är lika bra att jag äter min gröt ikväll.

Ja, jag vet. Jag har undvikit ämnet alltför länge nu men eftersom elaka kommentarer trillar in (som snabbt raderas) om vad som hände med sub-2 satsningen så får jag väl nämna något om det:

Jag tänker ge 800 en sista chans nästa helg i Örebro på Marsspelen. Jag hade ett par hejdundrande löppass för snart en månad sen som tydde på att jag skulle fixa sub-2, sen dess har jag mest tränat triathlonträning så just nu har jag ingen aning. Sammanfattar man de lopp och den träning som redan har gjorts kan jag kort säga följande:

• Jag har definitivt tappat snabbhet de sista 10 åren, den snabbaste 100ingen denna säsongen var en 12.8 tror jag mot en dryg sekund snabbare för 10 år sen. Det är nog här sub-2 faller för min del.
• Vo2max, trösklar, styrkeuthållighet, snabbhetsuthållighet är mycket bättre nu. Antagligen tack vare att jag fick in en hel del mil under hösten och förvintern.
• Det var svårt att springa 800 inomhus; taktiklöpning, stängningar, branta kurvor.
• Det positiva är att det var roligare än jag kunde komma ihåg och det gjorde inte lika ont att pressa max som jag trodde det skulle göra.

Nu när jag ändå börjat rada upp saker i en punktlista kan jag lika gärna fortsätta. Jag går en sån där flummig kurs i självkännedom/utveckling/coaching/vägledning och där fick vi uppgiften att lista 3 punkter vi tyckte om hos oss själva, här är mina (det var inte lätt):

• Alltid glad
• Har lätt att tänka annorlunda
• Slitstark

Den sista punkten var typ nästan bara ur träningssynpunkt men den oroade kursledaren något väldigt "är detta verkligen en positiv egenskap?" och massa följdfrågor: "vem/vad är det som sliter på dig?". Svaret på de frågorna är "ja"  samt "träningen", fast det sa jag inte. Sen var det dax för mina kurskamrater att säga 3 dåliga egenskaper om mig (lämnat som anonyma lappar för att undvika vedergällning):

• Ibland för tävlingsinriktad/egocentrerad
• Gör äckligt kaffe
• Ställer för höga krav

Punkt nr 2 var det helt klart Jocke som skrivit, väldigt oseriöst, bara för att han inte klarar STARKT kaffe utan vill ha änglapiss så man ser botten av koppen. Resten får jag väl köpa då då. Det kostade säkert 20 000 kr att bli skickad på den här kursen och jag kan lätt säga att en pannbenshelg ger MYCKET mer självkännedom/utveckling än en sån här kurs där man bollar klichéer med varann och får kritik/beröm av folk man knappt känner. Just det.

Jag hade tänkt skriva om det makalöst jobbiga träningspasset jag börjat köra som är framtaget av några av landets skarpaste fysiologer men fick precis höra att det är "hemligt" och inte får spridas hur som helst. Preliminära data tyder iaf på en ökning av den oxidativa förmågan i lårmusklerna med 15-20% efter bara tre pass. Hos redan vältränade. Nu känns det som mina lår blivit överkörd av en mindre cirkus. Kanske får jag berätta mer senare.

Skriver om något annat istället:

Det finns historier om idrottare från f.d östblocket som dog av överträning efter att ha kört kopiösa mängder intervaller kombinerat med hög totalvolym. Det började som "vanlig" nedkörning med dåligt immunförsvar, förhöjd puls etc etc. Med ett totalitärt system i ryggen som pushade dessa idrottare att ignorera symptomen och fortsätta träna så utvecklade de snart en oförmåga att reglera blodtrycket och svimmade så fort de försökte ställa sig upp. Eftersom det ansågs dåligt att vila när det inte var OS-år fick dessa idrottare fortsätta att träna men i horisontalläge; simning, vissa styrkeövningar gick ju fortfarande att köra. Till sist dog de alltså. Jag frågade en viss ryss i min närhet om det fanns någon sanning i dessa historier. Svaret var:

-Nej nej nej! Det var bara de svagaste som dog, dom flesta överlevde. Det var bara ett sätt att sålla agnarna från vetet.

Igår: Duathlonintervaller 4 set med 15min på 260 watt direkt följt av 2km i 3.47/km Snittpulser efter cykling: 152-154, efter löpning 158-160. Zon 4 alltså. Ganska jobbigt alltså.

Idag: 6500m simning zon 2, ca 1.35/100m Rakt av. Gjorde "Stinas test" efteråt (klarar man sträcka armarna över huvudet så att de blir helt raka så är man pigg), jag klarade det. Bara precis med vänster armen. Skönt att man är pigg.

Avslutar med Lance Armstrongs svar på frågan om vad som är det jobbigaste med att vara elitidrottare:

-Att behöva gå och lägga sig hungrig varje kväll..