Eftersom det är långt till nästa tävling tyckte kroppen att det var dax att hitta monsterformen. Igår blev det 3x1000m, 4 min vila på 2.57-2.54-2.56 och sen 4x400m, 4 min vila på 58.7-59.3-57.4-58.6 Klart bästa passet i år och dessutom hade jag kört 5x5min @ 385 watt på arm+bencykeln bara några timmar tidigare. Inte helt ovanligt fenomen, när man slappnar av för att det inte är fler tävlingar inom en snar framtid så kommer formen som ett brev på internet.

Tur att jag är i form nu när jag ska flytta i helgen, det kan behövas lite extra krafter för att fixa 3 våningar utan hiss :-)

Tävling idag. Hade förhoppningar om att verkligen trycka till säsongsbästat då kroppen känts fin de sista dagarna. Blev av outgrundlig anledning seedad i sämsta heatet, ledde från start till mål och joggade in på 2.07.något Det var riktigt svårt att pressa det där sista helt själv, om speakern hade rätt så var det 3 helt jämna varv och sen sammanbrott: 30.6-30.6-30.1-36.x

Känslan var att jag inte hittade motivationen att kötta sista varvet helt ensam. Jag bara lutade mig bakåt och gled hem på överskottsfarten typ... Lite antiklimax då nästa chans på 800 kanske inte kommer förrän slutet av mars.

Nästa helg kommer flyttcirkusen dra igång igen, något som jag börjar bli en riktig fena på. Detta blir min 16de adress på 9 år! Erfarenheten säger att flyttning verkligen tar musten ur en och får man in ett träningspass en sån helg ska man vara glad. Tävling skulle rent logistiskt vara möjligt (RödBlå i götet) men jag skulle nog inte kunna göra mig själv rättvisa.

Morgonens simpass blev en annorlunda upplevelse och en tillrättavisning i socialt beteende. Jag var uppe 05.20 och åt min frukost för vinnare: 200g blåbär med rågflingor och en kaffe. Simhallen öppnade 06.30 och jag hängde på låset för idag skulle jag minsann hinna med 4000m innan jobbet.

Jag hann 1400m innan en hord med pensionärer simmade kors och tvärs (bokstavligen) i bassängen. Sökte mig mot ena kanten men dom var överallt, ÖVERALLT! Hängde lite i en startpall för att försöka hitta en lucka att simma i men inte ens Schrödinger skulle hitta ett mönster i detta kaotiska hängpungsmyller. En pensio som jag precis simmat om kommer nu fram till bassängkanten och berättar hur många år han simmat i denna bassängen och att "de unga" (tack) ska simma ur vägen för de äldre... Precis när han sagt detta kastar han sig bakåt med ryggen före för att simma ryggsim och hans benspark träffar mig mitt på simglasögonen. Aj som fan!! Inte avsiktligen antagligen men han bara simmade vidare. Det blödde bara lite på näsan men reptilhjärnan kopplades snabbt in och 3 alternativ räknas snabbt upp:

1) Kill em, kill em all!!!

2) Simma ikapp gubben, simma över gubben, lägg på benspark, vassa armbågar, starten i Kalmar har gett mig en hel del träning hur man ska göra.

3) Svälj hårt 3 ggr, acceptera ödet och ta ut det på bloggen istället.

Ja, ni ser vad jag valde.

Lämnade bassängen, omgrupperade till annan simhall, körde 2600m till, gick till bloggen.

Puh!

Nu har jag alltså lyckats övertala min flickvän att hänga med till Portugal så jag kan köra Lisabon halvjärnman. Fick uppgradera vandrarhem till 3 stjärnigt hotell och kort weekend till 5 dagars (dvs 3 heldagar på konstmuseum) men det ska bli sköj! Nu jäääklar ska jag komma igång med riktig träning igen och så ska jag skruva ihop racern och ge mig ut i vårvintern. Ska bli skönt att byta ömma muskelfästen mot riktig komatrötthet som man bara kan få av triathlonträning.

Men sub 2-drömmen lever fortfarande, nästa chans kommer på söndag. Lyckas jag inte då så kommer jag nog inte få någon mer chans förrän i slutet av mars. Faktum är att jag gjorde ett ok pass idag, 2x100m snabbaste på 12.9 sek (säsongsbästa) + 400 på 59 blankt + 3x150m snabbaste på 19.6 och en 300ing på 45.2 Dom långa intervallerna skulle mest vara flyt i sub 2-fart men de kortare rena sprints. Nu är det bara att erkänna; snabbheten är inte var den varit. Jag har ändå försökt känna på lite sprints under vintern och det känns...segt, eller annorlunda på något sätt. Som på 400ingen idag t.ex jag gav kanske 95% av max och farten kändes svår men ändå var känslan att jag skulle kunna köra på rätt länge i den farten. Förhoppningen är såklart att jag ska kunna öppna på 59.5 på söndag och komma hem på 60.49 Då skulle jag slippa skriva mer på den här bloggen.

Det känns som jag nämnt detta förrut men det kan vara värt att upprepa. Den vanligaste klyschan man hör i träningskrestar är att man ska "lyssna på kroppen" och det må vara sant, frågan är bara vad det är man lyssnar på egentligen?  Hade jag lyssnat på min "kropp" så skulle det absolut inte blivit någon träning igår. Snarare ville kroppen att jag skulle öppna en trekommafemma, poppa lite popcorn och slå mig ner i soffan. Jag hade ju varit uppe sen fem i morse och det är ju så himla viktigt att man inte sliter ut sig. Träning bryter ner, vila bygger upp, eller hur?

Tur att jag inte lyssnade på skitsnacket som min kropp försökte förmedla för jag tog mig ut på en löprunda med pannlampan i skogen och gjorde mitt kanske skönaste distanspass på ett halvår. Puls runt 125-130 och kilometrarna rullade iväg på strax under 4 minuter i snitt. Och det kändes riktigt fint efteråt! Ha!

Har nu fått en muskelbiopsi från min lårmuskel analyserad på labbet. Tanken var att kika på uttrycket av några gener och så muskelfiberkompositionen såklart. Det visade sig att jag hade 62% långsamma (typ I) fibrer, 33% snabba-uthålliga (IIa) fibrer men även 5% snabba, explosiva (IIb) fibrer. Fan! Att hitta IIb-fibrer efter så många timmars uthållighetsträning är lite som att hitta råttor i källaren som man fyllt med mat för att räcka hela vintern...

Om jag inte minns fel så var det en av få skillnader som man kunde hitta mellan svenska och kenyanska löpare; kenyanerna hade i stort sett inga IIb-fibrer. Jahaja, det blir till att nöta fler 7 timmars långpass på cykeln då då.

Dessutom planerar LK och jag en ny variant av förra årets 36-timmars utmaning. 36-timmars går helt enkelt ut på att köra ett 36 timmar långt träningspass i MTB, löpning, orientering, simning, och om LK får sin vilja fram; packningslöpning. Förra årets prövning blir svårt att toppa då vi lyckades pricka in vinterns ända snöoväder, det var riktigt kallt ute på hallandslätten... Dessutom körde vi utan mat nästan hela vägen,  förutom att vi vek ner oss för några gratis pepparkakor och mandlar på en bensinmack någonstans utanför Varberg. Sen blev det lite väl många powernaps i busskurer och vid grenbyte etc. LK har nu flyttat ut i Tivedsskogen så det ska nog gå att undvika att köra förbi några förföriska Statoilmackar.

Jag har lovat diverse folk att ALDRIG någonsin skriva om känslor eller lägga upp bilder på små barn, så jag får väl hålla mig även om det lockar att lägga upp lite dvärgfoto just nu...

Nu till väsentligheterna, nämligen hur mina ben känns och hur träningen funkar. Högintressant såklart. Kramperna har avtagit i styrka, förutom på simningen i söndags då jag fick kramp i ryggen (!) och som alla vet så drunknar man direkt om man får kramp när man simmar. Nädå, men fick hänga på en lina ett tag tills det släppte.

Igår blev det 3 korta pass: 45min simning på morgonen, 30min VO2max-intervaller på arm+benmaskinen på eftermiddagen och sen 14km löpning på kvällen.

Idag sprang jag till labbet så tidigt på morgonen att jag faktiskt mötte 4 vargar på vägen hit, ikväll blir det backintervaller i Lill-Jansskogen.

Sen håller jag på med projektet att övertala min flickvän att hänga med till Lissabon i april så jag kan köra en tidig halvironman och tvingas komma igång med hård cykelträning snarast. Vem skulle banga att åka ekonomiklass till Lissabon, sova på vandrarhem, stå ut med en överladdad Filip med tunnelseende och titta på män och kvinnor i blöta tajts som springer på en avstängd motorväg? Hur kul som helst ju.

Det blev tävling på 800m ändå. Lite justare förhållande idag och löpningen flöt på helt ok. Kände mig lite skeptisk till min gamla kropp då vadkramperna härjade för fullt på uppvärmningen men tack och lov så slapp jag dom under själva loppet. Försökte en lite annorlunda taktik med att öppna försiktigt och tanken var att skruva upp tempot efterhand. Detta är nog det humanste sättet att springa 800m på men inte det snabbaste, åtminstone inte för mig. 31.2+31.4+32.2+30.9= 2.05.75

Fick till en video från loppet, dålig kvalité men håll till godo. Ni som inte vet hur jag ser ut så är jag den svartklädde löparen men kantig sluggerstil som lägger sig nästsist under första varvet. Kolla in dundertabben att jag inte gick upp i ledningen efter 550m (kurvan) fick hjärnsläpp och gick in bakom och tappade rytmen. Nåja, slutade 2a i heatet iaf.

http://www.youtube.com/watch?v=Vwb4T8ans0c

Flåsmästaren Södergård den äldre har fått in ca 1 löppass/vecka den senaste månaden (+20h alternativträning) och spöade skiten ur Anders Szalkai och den där Dr Carlborg på 3000m. Tiden blev 9.05, bara 5 sek från dröm-nio alltså!

http://www.youtube.com/watch?v=-V-9xHCZEKo Flåsmästaren är han som ligger sist i klungan snett bakom Szalkai (i mössa!).