Igår körde jag ett pass med korta backar, 15x100m, med joggvila. Inte särskilt upphetsande i sig men det roliga var att jag blev "utmanad" inte mindre än 2 ggr under detta korta pass. Utmaningarna kom från 2 män (vid olika tillfällen) i uppskattningsvis 40-års åldern. Mitt pass gick ut på att kuta upp i ett någorlunda högt tempo, vända och jogga sakta nerför backen igen.

Det föll sig så att jag råkade springa ifatt dessa män på väg uppför backen, var på de instinktivt antar "utmaningen" och trycker till allt vad de har! Ganska juste toppfart på bägge två men när kreatindepåerna tog slut efter 7-8sek tappade dom fart avsevärt. Dom jobbade nog med att få bort den syreskulden resten av deras löprunda... Har hört talas om vältränade tjejer som är ute och springer med sina babyjoggers och när dom springer om någon medelålders man så försöker i 99% av fallen dessa män "svara" genom att öka farten! Vad försöker man bevisa när man får kämpa för att springa ner en tjej med barnvagn?

November är nog den månad då det är allra tyngst att ta sig ut och träna. Det är långt till säsongen börjar, det är mörkt, D-vitaminet börjar rinna ur depåerna och inga tävlingar finns det heller. Även om man är en tokmotiverad 30-taggare så bär det emot att ta sig ur sängen för att dra på sig fuktiga träningskläder och ge sig ut i morgontrafiken i Stockholm.

Tänk om man skulle vara pingisspelare istället! Kör dom morgonpass? Tänk vad absurdt att gå upp kl 05.00 en tisdagmorgon och spela rundpingis innan frukost i något skyddsrum nånstans...

Igår sprang jag förbi Eriksdalsbadet och jag måste säga att det såg lite lockande ut att gå in och blåsa av några 50or, länge sen jag kände så inför simning som brukar vara hatmomentet nummer 1.

Min ambition att ha en engelsk låttitel som rubrik på inläggen lite då och då fortsätter.

Dagens rubrik syftar på känslan som infann sig då mitt högra knä svällde upp efter torsdagens intervaller, det gjorde rejält ont dagen efter och jag såg framför mig hur jag skulle få köra vattenlöpning opch stretching (hu) i 7 månader framöver. Tvingade mig ändå ut på en joggingrunda där jag faktiskt bröt mot min egen regel att om man haltar så ska man avbryta. Min paradoxteori (se nedan) fortsätter att funka då jag kände mig aningen bättre efter passet och i lördags blev det 21km distans som bara gjorde ont första halvan. Idag dryga 3mil med bara lite stelhet efteråt. Parallellen med hejaklacksledaren i "Heroes" ligger nära till hands :)

Paradoxteorin (eller "fight fire with fire" för att få in ännu en låttitel) går ut på att man ska utsätta sig extra mycket för det som skapade obehaget/skadan från början:

 Har man ont i hälsenorna-träna backstudslöpning

Har man ont i ryggen- kör en runda på tempohojjen

Benhinneinflammation- kör mycket distans i tunna skor

Är man bakfull-festa

osv, osv. Det kanske låter som ren idioti eller ett skämt men det har funkat så många gånger för mig nu att jag är ganska säker på att det faktiskt stämmer. Vissa undantag går säkert att komma på; Har man blivit att med ett par fingrar i träslöjden så hjälper det nog inte att kapa fler brädor med bandsågen, ät inte mer av maten som gav dig salmonella och ett besök till hos kvarterets glädjedam lär inte få bort baggen. Men annars ska det funka.

78km och 2 kvalitépass. Superkompenserade och fin nu.

Här skulle jag passa in:

http://www.youtube.com/watch?v=IWJJBwKhvp4

Efter min 17-mila vecka har jag nu ägnat ett antal dagar åt att absorbera träningen. Ganska skön känsla att man inte gör särskilt mycket men benen känns ändå piggare och starkare för var dag. Bara lätt distans, några korta intervaller och så ett kort men hårt intervallpass med LK på Bosön igår; 2x1000m med 5min vila som gick på 2.57 resp 3.02 och sen 5x200m 3 min vila med snitt på ungefär 28.5 Riktigt ovant att bomba på intervallerna men det är dax att smyga in mer och mer sådan träning.

Ett stort framsteg var att jag var före LK på en av intervallerna!!!!!!!!!!!!!! Dom andra 6 intervallerna "vann" han, men ändå... Nästan som att vinna mot Stig H Johansson i trav. Att det var LK:s tredje pass för dagen är en annan femma.

Bröderna Södergård var och kollade, Olof hade vilat i 3-4 dagar efter sitt medicinbollspass och körde 10 min stretching idag. Hoppas han inte blir övertränade. Lars visade hur man inte når fram till gropen i längdhopp, så familjens talang verkar vara begränsad till hög syreupptagningsförmåga :)

Har fått höra från flera håll om omöjligheten för min del att springa 800m på mindre än 2 minuter i vinter. Ofta är det välgrundade uttalande av folk som "vet".  De vanligaste kommentarerna till varför det inte kommer gå följer nedan med mina inlägg i kursivt:

-Har man en gång gått upp i distans är det svårt/omöjligt att gå ner igen. Att försöka gå från Ironman (tävlingstid nära 10h) till 800m (tävlingstid 1.59.9 min) är bara dumt, ännu dummare att försöka göra det på bara 4-5 månader. Det går aldrig. -Ärligt talat så tror jag inte det är så svårt att gå neråt i distans, kanske är det bara så att det är väldigt få som faktiskt provar.

-Dina 1.59 (kanske) var utomhus,  1.59 utomhus motsvarar 1.57-1.57,5 inomhus och du har dessutom bara gjort det en enda gång. Det är stor skillnad att ha varit stabil under 2min. Det går aldrig. Jag vet, det kommer bli tufft men jag gillar fartkänslan inomhus... Dessutom fanns det mer i kroppen den där gången.

-Du har ingen talang. Det går aldrig. -Jag vet men det behövs inte. Sen gillar jag att träna, det är bra.

-Du är för gammal, du är inte byggd för löpning och du måste äta kött för att klara det, det finns inget kreatin i grönsaker, inget protein heller.  -Nog är jag gammal men det känns bra i kroppen, jag var byggd (nästan) på samma sätt för 12 år sen, jag var vego redan då och jag äter garanterat mer protein nu än då!! Kreatin är en annan femma. Det blir man bara tung av. 

Ja så kan det låta. När jag tänker efter är det faktiskt bara en enda som har sagt att han tror jag fixar det. Minst 10 har sagt att det aldrig kommer gå och två av dessa var beredd att satsa pengar på att jag skulle misslyckas. Muntert. Den som lever får se!

En uppskärpning på träningsfronten ledde till 169km löpning och 1h cykel denna vecka inkl tre kvalitépass. Distanspassen gick som sagt i mormorstempo men kvalitén fick jag ändå till hyggligt. Igår blev det 3x1150m hammarbybacke (inkl studs, upphopp och höga knä)  med joggvila, förbättrade mitt snittpers från 6.12 till 5.56 Detta hamnade som vanligt i skuggan av Lillkötta som visade hur man kör banan på 5.42 som snabbast... Avslutade passet med 5x200m, 200 joggvila och 8km nedjogg så jag kände mig lite småmör på kvällen.

Någonstans kring 15-17mil/vecka känns det som jag har ett träningstak just nu för hur mycket jag hinner absorbera. Känslan är att det inte skulle vara några egentliga problem att öka uppemot och över 20 mil/vecka men jag är ytterst tveksam till om det skulle ha någon ytterligare träningseffekt. Kanske skulle det bli tvärtom. Nu kommer jag nog nöja mig med 10-14mil/vecka de kommande 2 veckorna så att jag kan öka farten lite och trycka på lite hårdare med íntervallerna istället.

Hade en allmänt loj och slapp känsla i kroppen efter 2 tuffa dagar men ville ändå försöka mig på ett intervallpass på Bosön. 45 min uppvärmning på cykel, 2km jogg och några stegringslopp senare var jag hyggligt redo för passet. 5x1000m 3 min vila gick på 3.18-3.16-3.15-3.13-3.11 Det kändes som jag hade en ganska dålig dag men ändå gick det att öka passet i genom. Hygglig lägsta nivå alltså.

Höjdpunkten var att jag lurat dit min adept Frida som skulle köra intervaller. Efter en snabb genomgång vilket håll man springer åt och hur mycket 200/2 är så körde vi igång. Det var nog första gången som det klämkäcka tränartillropet;

"-Andas! Andas!"

verkligen kom till nytta. Antagligen var det så att flickan inte tyckte att mitt intervallupplägg var tufft nog utan ville öka på det anaeroba inslaget genom att bara ventilera 1-2 dl per andetag. Inte nog med det, i vilan satte hon sig på knä för att verkligen se till att ingen mjölksyra transporterades ur musklerna. Hård tjej.

Inte lika hård var Olof som kom dit, dängde en medicinboll i väggen 5-6 ggr och gick hem igen. Tydligen väldigt bra upplägg eftersom han gör 33.50 på milen. In trainers.

Har lyckats pressa på bra med träningen de senaste dagarna. All distans går långsammare än 5 min/km just nu, inte för att jag bestämt mig för att springa så sakta, jag orkar helt enkelt inte köra hårdare. Huvudfokus just nu är ändå bara att pressa upp mängden så mycket det går. Ju bättre jag kan bli genom LSD desto mer har jag att häm,ta när jag börjar med hårdare intervaller.

I måndags blev det ett litet intervallpass ändå: 3x(2x200+1x400) 170m joggvila mellan 200ingarna och 1 minut vila innan 400ingen. 200ingarna gick på 33.5 i snitt och 400ingarna på 69.5 Kontrollerad fart och bara sista metrarna på 400ingarna blev jobbiga. Avslutade med 5x100 på 13.3 i snitt med 90 sek vila. Sjukt mycket roligare att köra intervaller än att gneta runt i något spår och bli omsprungen av motionärer!