Körde ett litet test på mig själv på labbet igår vilket innebar att jag tvingades fasta i 17h och efter testet blev det en djupdykning i en buffé där jag koncentrerade mig på vitt bröd och stekt potatis. Insulinpåslaget som följde därefter var riktigt grymt; svettningar, illamående och allmän koma. Jag hade därför inga stora förhoppningar på kvällens löppass men som vanligt går det bra bara man kommer igång. 15km blev det, varav 5km i mitten på 18.23 för att rensa kroppen lite.

Annars har jag inga stordåd att berätta om. Det var mer än 2 veckor sen jag försökte mig på ett syrapass i löpning så jag vet inte om formen fortfarande håller i sig. I måndags körde jag VO2max-intervaller på arm+ben-hojjen, 5x4min på 390watt vilket jag tycker är respektabelt. Ingan annan arbetsform i världen kan få mig att ligga så länge på vo2max som arm+ben-hojjen. I like.

Startlistan i Lissabon halv ironman ser mer än gedigen ut. På tjejfronten kommer f.d dopade Nina Kraft tillbaka och f.d dopade Veronique från Spanien. Karin Thurig från f.d Östtyskland som har den snabbaste cykeltiden för damer genom tiderna ska också starta. Hos herrarna kommer världsrekordhållaren Luc Van Lierde, Marino von Hoenecker och fjolårsvinnaren Jimmy Johnsen. Sen får man inte glömma vår egen svenske mästare Ted Ås såklart. För de som inte känner till dessa namn så är det typ samma känsla för en triathlet som det skulle vara för en löpare att få rada upp sig på startlinjen brevid Haile Geb eller Paula Radcliffe.

 Det är första gången jag kör ett så här stort internationellt lopp och det ska bli kul att se hur förnedrad man blir. Bland världseliten finns det gubbar som kan avsluta en halv Ironman med en halvmara på 1.08-1.09 vilket känns helt sanslöst.  Om jag kan fixa en plats bland de 50 bästa så är jag mer än nöjd. 7 veckor kvar.

Väsentligheter: Det blev såklart inget löppass efter bion, så idag var jag pigg som en vargflock  på fårbete på långpasset. 35km i Nackareservatet med 5km fartökning på bana mot slutet av passet, de sista fem km gick på 4.07-4.04-4.00-4.00-3.42

Oväsentligheter: Höjdpunkten var att jag fått hjärnsläpp och glömt fylla på camelbacken med ny vätska, det som fanns i var resterna från förra helgens långpass på Lidingö. 1 liter vatten + 2 msk rissirap + 1 krm citronsyra + 1 krm mineralsalt som stått i en garderob i 7 dagar hade helt överraskande blivit till ett mousserande vin!!! Gud så glamoröst, kände mig som en riktig fransman där jag sprang. Nja, smaken var väl som en blandning mellan överjäst deg och avslagen mellanöl. Men alkoholhalten var säkert ganska hygglig. Recept med fina bilder kommer nedan.

Skor: Mina Adizero Pro börjar nu gå mot livets slutände efter, i runda svängar, 240 mil. På Adidas hemsida kan man läsa att "Adidas Pro är en utpräglad tävlingsko för elitlöparen, alla resurer har satsats på att få fram en lätt och neutralsko. Livslängd ca 40-50 mil". Skitsnack.

 nya Adizero                                         240 mil senare

Recept på Filips Mousserande Sportdryck:

  Tag en liter rinnande fräscht kranvatten

Blanda i 2 msk rissirap och 1 krm saltfritt salt

 Häll upp i en svettig camelback,  förvara i garderoben i en vecka så att vätskan får en så där härlig plastig smak...

Drickes gärna mot slutet av långpass, bubblorna går rakt upp i hjärnan!

Idag hade jag förberett mig för ett 4-timmarspass på hojjen i ett par plusgrader och regn. Efter bara 5 minuter kom första punkan, bara att hålla humöret uppe att mickla loss däcket. Såja, det gick ju bra, iväg igen. Efter 20 minuter kom punka nummer 2 och jag känner mig väl lätt irriterad. Har ingen pump med mig utan lyxar till det med kolsyrepatroner. Ni som pumpat ett däck med en kolsyrepatron vet att LaPlaces' gaslag säger att gaser som expanderar snabbt förlorar energi (entalpi) till omgivningen och blir svinkall. Eftersom jag höll i patronen med blöta händer frös detta snabbt till och nöp av en fin liten hudbit från min handflata. Det var min sista patron och jag planerar att, precis som förra helgen, köra i vänstervarv runt Södermalm ifall olyckan skulle vara framme igen. Nåja, så långt kom jag inte, ventilen hade nu fått en spricka vid infästet och luften läckte sakta ut. Bara att rulla hem, ta av de 15 lagerna kläder och äta frukost med flickvännen. Inte det sämsta det heller.

Pga skitvädret har jag nu dragit ut på det alternativa löppasset hela dagen och nu har jag blivit lurad att gå på bio istället. Och det har tagit säkert 7-8 minuter att skriva detta inlägg så jag lär inte komma ut innan bion. Så då återstår bara att logga dagen som 40 min cykel i zon 2 eller sticka ut framåt dygnets senare timmar, undra vad jag väljer?

En annan kille som äntligen kommit igång med bloggandet är Flåsmannen Lars Södergård, som ska avslöja hemligheten hur man får 80 i testvärde med bara några ströpass i zon 1 varje vecka.

Jag gick och tänkte lite på det där med att få till den där Fullträffen i något lopp någon gång och vad det skulle innebära. Ni vet, det där loppet när allting stämmer och man gör något vansinnigt bra helt enkelt. Om man tex sprang 100 miljoner millopp och hade en stabil nivå på, säg 35 blankt. Rent sannolikhetsmässigt borde man då få in åtminstone ett lopp på 32 blankt väl?

Jag tänkte på att kvantmekaniken säger att materia kan beskrivas som en vågrörelse och inte något fast och förutbestämt som den traditionella fysiken skulle vilja. Utför man bara något oändligt många gånger så kommer det mest osannolika med all säkerhet inträffa. Typ att atomerna skulle komma i felsvängning och rums-tiden kröks etc etc.

 Men när jag gick där och filosoferade som bäst kom jag på att jag redan fått in och därmed förbrukat min Fullträff; nämligen i Mjölkkannans längdhoppsuttagning när jag gick i femte klass. Jag var allmänt medelgod i längdhopp och trampade oftast över vill jag minnas. Mitt pers kan näppeligen ha varit 4 meter blankt, kanske bara 3.85 eller något sånt. Det var efter ett par ADHD-klasskompisar hade försökt sätta krokben under ansatsen som DET hände, jag fick in Fullträffen och flög 5.15m!!  Det kanske inte låter så märkvärdigt men ni ska veta att jag i femman var en prepubertal, blek, snorunge med sprött hår. Jag kommer fortfarande ihåg känslan väldigt tydligt, svårt att beskriva i ord men att det kändes som någon kraft från plankan sköts upp i mitt ben och fortplantade sig genom kroppen.

Min högst osympatiske klassförestånadare Kent tyckte att det var anmärkningsvärt och ljög ihop nån historia på kommande Roliga Timme om när han blev distriktsmästare i längdhopp själv.

Well, jag fick åka så otroligt långt hemifrån som till Olofström, en resa på säkert 7 mil, för att representera kommunen i längdhopp. Jag tror det blev två övertramp och ett säkerhetshopp på typ 3 meter där jag säkrade sistaplatsen före de som hade 3 övertramp i rad.

Det ville sig dock så väl att skolans medeldistansstjärna Niklas Pålsson fick sin i påfrestande sammanhang återkommade värk i fotknölen (senare kallad Niklasknölen) och fick avstå sin start på 1000m. Jag såg min chans och gjorde vad jag upplevde som ett fint lopp där jag kom trea eller kanske fyra. Tessan som var en blixtersnabb tjej med bröst sprang 60m och kom till final. Mer än så minns jag inte. Jo, året efter försökte jag upprepa min längdhoppsbravad men det gick inte alls. Däremot träffade jag min livskamrat Björn just den dagen och vi har varit vänner sen dess (förutom ett år när Björn träffade en riktig tjej och fokuserade sig mest på henne).

Så saknas bara ett sista simpass för att fullborda helgen. Igår körde jag långcykling med Eddy i blåsten, en fin tur ut på de där stora öarna, Värmdö, Ingarö och allt vad de heter. Testade även ett varv på min 17 kilometers temporunda, jag har en bit kvar till toppform i cykling måste medges. Snitt på 34km/h är inte så imponerande, inte ens i blåsten. Denna turen såg också årets första punka och en olycka kommer ju sällan ensam så en timme senare fick jag en till, denna gång på bakdäcket.

Den där temporundan är faktiskt riktigt fin, ett varv med en lång flakmota, resten i stort sett helt platt och inte mycket bilar heller. Precis vid varvningen ligger en mack som säljer äggfria chokladmuffins, det är helt omöjligt att köra förbi utan att köpa en.

Idag blev det långpass löpning med Andreas a.k.a Dieselmannen. Han har inte så många överväxlar men är överjävlig på att hålla höga submaxfarter i en halv evighet. Vi sprang Lidingöloppsrundan med några bonuskilometrar, nästan 34km. Tempot var ganska beskedligt, runt 4.55/km, men Lidingöterrängen tar verkligen ut sin rätt och hade rundan varit ett par km längre hade jag nog fått vika ner mig.  

Efter flera dagars totalt mörker blev vårt nya bredband nu installerat och det känns lite lättare att leva igen. Ett tag var jag nära att leta upp de där gamla postgiroblanketterna man använde för att betala räkningar med på 90-talet.

Följande saker har hänt i mitt otroligt spännande träningsliv:

-Fick in 20h träning förra veckan, varav 5 simpass varav 2 var de bästa jag någonsin gjort och de övriga 3 bland de sämsta jag gjort...

-Har plockat ut racern på allvar och cyklar med en grupp alfahannar som kallar sig "sub-5 gruppen", för att få vara med och leka ska man ha gjort under 5 timmar på en IM-cykling.

-Har fixat en ny simtränare som ska ta mig till nya höjder (djup) i bassängen. Många syrapass på okristligt tidiga simpass blir det.

-Min bästa häst Lill-kötta har flyttat ut i skogen i Tiveden för att kunna träna hårdare och är således inte i krokarna för bra intervallpass utan onödigt snack. Ny häst sökes.

Har tagit det ganska lugnt denna veckan och väntat in kroppen som det så tjusigt heter. Nytt mängdblock pågår sen i torsdags, helgen blir en mongolongohelg med flera roliga inslag, bl.a Lidingöloppet med straffrundor på söndag.

Börjar nu återhämta mig från flytten så smått. Träningen blir nu mer och mer triathloninriktad men jag försöker köra ett par riktiga löppass i veckan. Eller försöker och försöker, formen är så god den någonsin kan vara. I helgen är det tydligen en tävling på Bosön men den ligger mitt i det fina träningsblock jag är uppe i just nu. Gudarna vet om jag springer där. Cykel+simning+löpning i stora kvantiteter kan få mig riktigt trött och mör i hela kroppen på ett sätt som enbart löpträning inte kommer i närheten av. En liten sideffekt av denna trötthet är att tävlingsinstinkt och allmän vigör ligger lite lågt just nu.

Körde ett litet testlopp på 1200m utomhus alldeles nyss: 3.19.6 blev tiden. Passerade 800 på 2.10.något sen blev jag trött och flåsig men tog mig runt sista 400 på 69. Kan jag hålla det tempot i 1500 skulle jag trilla in på 4.09, d.v.s pers.  Ganska sjukt att jag kan passera 800 på en tid som bara är drygt 5 sekunder över säsongsbästat och känna mig så pass pigg... Måste vara den där 17-mila veckan i höstas!

En liten träningsplan har nu vuxit fram för hur jag ska komma i form till Lissabon om 75 dagar, så här ser den ut:

2 långpass löpning/vecka: 1x35km (sista 5km i maratempo), 1x25km Kenyanstyle.

2 intervallpass löpning/vecka: 1 pass VO2-intervaller, 1 pass tröskel.

5 simpass/vecka: Min finfina wake-up lampa gör nu att jag vaknar pigg som en lärka och faktiskt mäktar med flera kilometer simning tidigt som tusan på morgonen.

4 cykelpass/vecka: 1 pass tempokörning (wattbaserat), 1 pass långa trösklar, 1 distanspass 3-4h och 1 långt och hårt pass 5-7h.

På det sättet kör jag på tills jag blir grön i ansiktet, då tar jag det lugnt i några dagar och sen på att igen. Inte rocket science direkt.

flyttning klar.....trött nu.......triathlonträning pågår...........några medeldistansarpass i veckan......formen håller i sig...........kanske tävling till helgen..........måste vila......