15x400, 20 sek vila igår. Snitt 79.4 sek sista på 72.5 Idag 15km fartlek och 5x80m med gåvila och en 200ing där jag tänkte springa snabbt, avspänt och bara glida fram. Så blev det inte. 28.8 sek (!) tog det, sprang som en väderkvarn och nä, idag kändes sub 2 långt borta.

bara 34km fick jag ihop denna hektiska vecka. De 3 första dagarna fick jag inte på skorna pga visst ödem runt fotlederna. Sen bar det av till Washington och 12h långa dagar på konferens. 3 kvalitépass; 5km fartlek, 20x80m backe och 12x70-20 räddade mig väl från att utveckla typ 2 diabetes av "the american way of life". Bytte 30 graders värme och tropisk luftfuktighet mot 12 grader och snålblåst i Stockholm. Förhoppningsvis kommer jag inte hitta några sådana här skyltar på mina rundor här hemma:

Tillbaka i Sweden sen några timmar. Fick fasligt lite sömn på planet i natt, typ bara slutet på Spiderman 3 och lite i början av Oceans 13.

SAS syn på vad en vegan äter och inte äter är klart fascinerande. Tex fick jag inte bröd som dom andra barnen utan riskakor, inte ris till maten utan vetegryn och till det urkokta grönsaker :((

 En äldre man blev hastigt sjuk på planet och svimmade pladask, vad han inte visste var att halva planet bestod av läkare från KI, både anestesiläkare, intensivvårdsspersonal och 3 överläkare. Han hann inte mer än ner på golvet förrän diagnos var ställd och benen hamnat i högläge. Bäst var den amerikanske läkaren (?) som ropade genom hela planet: -Giv'em some candy!!

Hann nyss med 21km i Nackareservatet med klar multisportkänsla; svullna knän och fotleder och lite sleepmonstervarning i varje mörkt buskage

...ar nagot som helt saknas i kosten i detta land. Frukosten bestar av (for min del) vitt brod, honung, sylt, vindruvor, och diet coke. Inte direkt vad man ar van vid. Darav den enorma medelvikten i detta land. Har ar t.o.m de smala feta sa att saga.

Langa dagar blir det pa forskningskonferensen, 07 till 19 igar med forelasningar och en liten egen presentation. Sen snabbt till hotellet och 5km fartlek pa det kvarvarande lopbandet... Forsokte springa en runda i parken har brevid men jag blev stoppad av en man med sin familj som skrek at mig att "I dont think youre allowed to run here, or at least you should slow down". Han var fet, hans fru var fet och barnen var ... just det -feta

och land of the fat har jag nu landat i. Första gången på denna sidan atlanten och jag har redan förstört det lilla Dinky-Toys löpbandet på hotellets gym... En tjej kom fram och frågade om jag brukade köra mycket "cardio", visste faktiskt inte vad jag skulle svara men jag nämnde nått om att jag skulle vilja köra mer om jag bara orkat. Då gav hon mig ett bra tips att man bränner MYCKET mer fett om man tränar styrka först och sen "cardio".  Tack.

...men skorna passade inte på fötterna! Va? Jaha, fotlederna var svullna. Bara att ta på wet-vesten då ja.

140km blev veckans träningsdos + 3h cykel och 10km simning.

Lite missvisande kanske då söndagens tävling (www.otillo.se) bjöd på 10km simning i äckligt 13 gradigt vatten och 65km löpning med 7-8kg packning. Det blev ett bra långpass det. Löpbanan skulle först ha varit 50km men kvällen innan start meddelade arrangörerna att det var 57km;-fågelvägen! Så lätt 65km blev det allt som allt. Tävlingen går ut på att ta sig från Utö till Sandhamn i Stockholms ytterskärgård så snabbt som möjligt och är nu ganska mytomspunnen då bara två lag klarat hela sträckan på en dag. I år lyckades ytterligare tre lag ta sig i mål, jag var en av dem. Lite "off the record" blev det iofs då min kompis Roger, alias "Aquaman", pajade sitt knä efter 3h.  Ett amerikanskt lag med 2 navy SEAL-soldater hade också fått problem då ena killen insjuknat under loppet och jag bildade snabbt ett nytt lag med deras friska kille, Chris. Han hade verkligen varit duktig och gjort sina armhävningar... Anmärkningsvärt att han simmade med s.k sidestroke som antagligen är jätteeffektivt om man ska smyga sig fram i vattnet nattetid men kanske inte det allra vanligaste simsättet...Kanske den hårdaste kille jag mött? Näst Lill-Kötta såklart.

Klart jobbigaste partiet var när vi efter att ha sprungit i 11h var tvungna att köra riktigt hårt i en timme för att hinna fram till en check-point innan maxtiden gick ut. Sista långa simningen påbörjade vi strax innan skymningen och det var rejält mörkt när vi närmade oss land. När vi ligger där och plaskar kommer plötsligt Tallinfärjan körande bara hundra meter framför oss med alla lysena tända och man kunde se folk i baren :)! Då känner man sig rätt liten alltså. Annars var det ett helt superbt arrangerat lopp med bästa tänkbara uppbackning. Rekommenderas starkt!

Nej, Bekele är inte dopad, liksom de flesta andra afrikaner. Det är jag säker på. Renato Canova som bl.a tränar Said Shaheen, Kiprotich, Korir mfl utalar sig om doping och EPO:

"Doping and EPO don't work for strong atheletes, only for them that are weak in their brain. Weak athletes are often limited by their brains, and dealing with emotion of fear and disbelife. This athletes don't think highly of themselves but as soon as they start taking drugs they simultanoulsy increase the training and are artifically built up by this placebo effect of the drug. Good athletes are VERY STRONG IN THEIR BRAIN and don't feel fear of training or the pain of the intensity of competiton. This fearlessness are THE SINGLE factor I look for when recruiting new athletes. Any fearless, strongheaded person can become a world champion. No drug can boost this athletes."