Det blev en ganska lugn och skön helg, både träningsmässigt och i övrigt. Hann med ett långpass i Nackareservatet med Dave på lördag morgon, start kl 06.00, så vargarna hade precis gått och lagt sig. Fick in runt 32-33km men något gör att jag får sjukt mycket oförtjänt träningsvärk av långpass. Antingen beror det på att jag kör dom innan frukost och kortisolnivåerna lever rövare med mina sarkomerer eller så är det mina tegelstenar till skor som gör att jag får ont i benen. Jag har ju kört i tävlingskor på alla träningspass de senaste åren men har nu införskaffat ett par Saucony Sinister för att inte behöva byta skor lika ofta som ett spädbarn byter blöjor. Får alltid lika ont i benen av dom.  Usch vad onaturligt.

Begav mig sen till Utö med Liza för att dra nytta av skärgårdsweekenden som jag slet till mig i Ö till Ö i höstas, retroaktiv vila eller vad man ska kalla det.

Imorse joggade vi en kort sväng ute på ön (magiskt) och i eftermiddags blev det 2.5h cykel med 6x4min MAX med 2 min rullvila. Intervallerna snittades på 43.2km/h; 3 i motvind, 3 i medvind. Inga fantastiska ben, men skönt väder och allmänt trevligt att träna.

Till helgen ska jag köra skiten ur mig på Hallsta triathlon som tyvärr har en knixig och draftingtillåten cykelbana. Så det blir tuff träning mån-tor och sen ett par lugna dagar.

Råkade försova mig till gårdagens simpass, minns att jag vaknade 2 minuter innan klockan och var på väg ur sängen, sen en stor minneslucka följt av att klockan var en och en halv timme senare. Bara att gå raka vägen till labbet.

På kvällen blev det ett brickpass; kort men intensiv och mjölksyrig tempocykling följt av 6km löpning varav 3000m var ganska hårt på bana (9.53) och sen lite backintervaller och nedrull. Kändes rätt bra, framförallt inte ont i vaden längre.

Imorse simning med Neptun; huvudsetet var 4x200m med 1.20 vila, snitt 2.48 Totalt 3000m.

Hoppade över massagen igår för att vadmuskeln var så jäkla öm att jag inte skulle tåla mer än att bli kittlad med en fjäder. En jobbig, bultande känsla där vadmuskeln fäster på tibia om jag får ställa en egen diagnos. Jaha, då återstod inte mer än att försöka sig på det gamla jägarknepet att fördriva det onda mer mer ont. Så det blev backstudslöpning i Hammarbybacken, ganska bra tryck uppför och sen direkt jogg ner och upprepa. Och se på faan, det verkade funka denna gången också! Jag var helt klart stel och öm efter passet och löpning i nedförbacke var inte på något sätt smärtfritt men när jag vaknade imorse kändes det nästan helt bra! Testade att jogga lite och det kändes hur bra som helst. Måste skriva en bok om detta :-) Om någon bloggläsare varit med om något liknande får ni gärna komma med anekdoter, eller om någon försökt träna sig genom en skada men misslyckats så är det intressant att höra också.

Egentligen är det ganska logiskt; man blev ju skadad för att man var för otränad för den aktiviten man bedrev, alltså måste man träna hårdare! Ett visst mått av försiktighet och progression i träningen kan man ju tillämpa ändå.

Idag blev det en runda på fullblodscykeln: 3h å 10 minuter inkl två varv på temporundan på Ingarö. Pulsen skulle ligga i IM-registret, ändå blev det årsbästa: 33.34 med 140 i snitt och sen 33.34 igen med 144 i snitt. Nästan en minut bättre än mitt förra årsbästa som sattes veckan innan Lissabon.

Igår passade jag på att chocka kroppen med ett intervallpass på testcykeln. 5x1min @ 450w med 3 min rullvila på 150w direkt följt av 30min på aeroba tröskeln + lite distans att spä ut passet med. Hyggligt jobbiga intervaller men aerob tröskel är inga problem att hålla ens med en massa syra i benen.

Imorse lite mer simning: 5x200+5x150+5x100+5x50m med 15sek vila. Inte yr idag men kroppen är bara på 70-75% fortfarande. Ska lura in mig hos någon stark massör så att muskelknutarna i vaden kan få sig en omgång, hjälper inte det så är det bara att plocka fram den gamla allomfattande huskuren:

FIGHT FIRE WITH FIRE!

...har ännu en gång gäckat mig. Det började med att jag missuppfattade samlingsplatsen för söndagens långcykling och fick lita på min egen lokalkännedom för att ta mig ur stan. Det innebar en timmes snurrande i Huddinges oändliga villakvarter  innan jag äntligen kom ut på fri väg.

Lite drygt 3 timmar lyckades jag samla ihop i regnet och med värdelöst tryck i pedalerna. Min vadmuskel är fortfarande punkterad så nån löpning blev det inte heller. Däremot ett försök till distanssimning imorse på Antis makalösa måndagspass: 900-800-700-600-500-400-300-200-100m med 20 sek vila. Blev totalt yr i skallen efter 40 minuter och fick vika ner mig.

Nä, fr.o.m NU ska jag bara få in fantastiskt fina, roliga pass med bra ben. Slut på misären. Fint väder ska det bli också.

Veckan summerades ihop till pinsamma 17h 18min och det enda vettiga passet var väl långpasset i Nackareservatet i onsdags.

Lite Huddingeloppet revival idag, med 5-6 plusgrader på morgonen och lätt duggregn. Cyklade ut på Ekerö och körde  intervaller i ett par timmar innan det var dax för det prestigefyllda och glammiga Tolvanloppet. Syrran, svågern och systerdottern var på plats med kompisar. Vi skulle göra nån sorts tvivelaktig reklam för Tvättstället och fick springa i tjusig pikétröja med krage och allt.

Tanken var att hänga på täten så länge det gick och därefter jogga i mål. Planen sket sig direkt då det visade sig att JAG var täten! Då återstod bara att hänga av sig själv liksom... Problemet löste sig vid ca 4km då ledarbilen körde fel (inte särskilt förvånande, det är 3de gången detta händer i ett lopp jag varit med i), jag valde att följa pilarna i marken istället för bilen och när jag kom in till varvning hade jag tappat ett par hundra meter på gubben som låg närmast bakom mig! Ledarbilen hade tagit en genväg :-) Nåja, sprang på någorlunda till 5km (17.40) sen sa min vänstervad ifrån på allvar och jag gåjoggade resten av loppet.

Syrran skötte sig OK, och fixade en tid runt 58 minuter. Hon har haft ett ganska långt träningsuppehåll då hon levererade Minikötta för ett drygt år sen. Dessutom spöade hon revisor-Hanna så familjeäran räddades...

Här är ett reportage med mina klubbkompisar Dan-Eric och Anna-Maria som springer varvet imorgon:

http://www.metro.se/se/article/2008/05/16/08/1253-65/index.xml

Dom är inte bara snygga, dom är snabba också! Tyvärr nämnde inte Anna-Maria något om sin extremt kompetente tränare...

Idag fick jag förklarat för mig varför man spyr efter ett hårt intervallpass. Anledningen är att man bildat så mycket mjölksyra och kroppens pH blir så lågt att man måste spy upp lite magsyra för att reglera syra-basbalansen! Köper väl inte detta till 100% men lite rolig teori åtminstone.

På tal om labbande så vet jag nu vad som skiljer riktiga forskare från lurendrejjare; de riktiga forskarna har inte labbrock! (om man inte slabbar runt med syror eller andra saker som kan sabba kläderna). Så sent som idag såg jag att tjejerna i sminkaffären i gallerian har labbrock, de två fiskoljeförsäljarna utanför Hemköp hade labbrock och i många reklamfilmer t.ex för tandborstar så måste man ju slänga in en labbrock. Har man inte bra trovärdighet så är det bara att snabbt dra på sig vitrocken!

Igår blev det inte mycket tränat: 1h simning på morgonen och sen långlabb som ändå sket sig i slutändan. Därefter en hetsig halvtimme testcykel innan det var dax för sängen. Ännu en dag i mitt liv som passerat fortare än kvickt.