Direktlänk till inlägg 30 juni 2009

Lång tävlingsrapport

Av Filip - 30 juni 2009 23:04

Precis hemkommen från snigelätarlandet och behöver skriva ned min tävlingsrapport innan jag glömmer för mycket. Rent generellt kan man säga att IM France som tävling är ett stort överkommersialiserat jippo som bara går ut på att göra så mycket pengar som möjligt för att de blivit tilldelade några Hawaii-slotter. Banan i sig och omgivningarna var allt man kan önska sig i form av utmanande backar, salt vatten och platt löpning. Det jag motsäger mig är snigelätarnas girighet som får dem att ta emot drygt 2500 startande när loppet egentligen bara har kapacitet för knappt hälften. Framförallt är detta kass ur säkerhetssynpunkt. Hade det varit ett lopp som Göteborgsvarvet där man kan trycka in alldeles för många motionärer är väl ok om man berättar att det framförallt är folkfesten och inte löpningen som är grejen. Att göra det i ett lopp som innehåller simning i havet och cykel i bergen och löpning som är lite utöver det vanliga, är att visa dålig respekt mot de tävlande och för värdet på livet. Det kan låta överdramatiskt men jag förklarar nedan varför jag tycker det är så.

Simningen:

Planen för dagen var att simma lugnt, cykla ännu lugnare men att ge järnet på löpning. Dock med negativa splits (snabbare å snabbare efterhand som) i alla grenarna. Starten gick i en ca 150m bred samlad start, alla samtidigt alltså. Det var en liten s.k beach-shelf precis vid strandkanten, dvs en tröskel där det snabbt blev en dryg meter djupt. Eftersom alla startade uppe på stranden innebar detta att de som var först i vattnet landade precis vid strandkanten och sen kom nästa led rusande och hoppade ovanpå dem och sen kom nästa led och nästa. Jag var lite restriktiv och var väl i vattnet i 5e-6e led och landade mitt i gröten med vågor av testosteronstinna män som kraschade in i köttberget. Hade jag väntat någon minut extra hade jag kunnat promenera ett par hundra meter ovanpå massan av kroppar som låg där i vattnet J Det var så mycket folk att man aldrig kunde komma upp i horisontalläge i vattnet för att simma utan man blev stående med huvudet upp och viftandes med armarna. Hela högen med folk trycktes sakta utåt och till sist lossnade det och man kan börja simma. Jag simmade tarzan-sim (med huvudet ovanför vattnet) första 5 minuterna. Några stackare drabbades av panik och försökte simma tvärs eller till och med mot strömmen av folk. En kille som tappat glasögonen var helt skräckslagen och försökte klamra sig fast vid mig men jag lyckas ta mig loss och skrek åt honom att fortsätta simma.  Tog mig sakta ur klungan och simmade allra längst till vänster (högervarv) och rundar bojarna med 40-50m till godo för att undvika gröten nära bojarna vid vändningarna. När vi kom in för varvning på land efter 2400m var jag bara sådär sugen på att kasta mig i infernot för ett varv till men fältet har spridits ut och jag ökar på farten lite extra. Kom upp efter 1.03h och var väldigt pigg, ändå är det faktiskt personbästa på simsträckan med 8 minuter.

Cyklingen:

Banan var rejält tuff med totalt 1800 höjdmeter klättring. Jag hade som sagt valt att pacea mig själv stenhårt och lydde pulsklockan som om den vore Hinhåle själv. Första 2 milen innan backarna började skulle pulsen vara mellan 136-140, sen mellan 139-144 (ca 245 Monarkwatt) resten av resan utom i uppförbackarna där jag fick ligga mellan 145-152 för att kompensera för frihjulandet i de brantaste nedförbackarna. Det är nästan  löjligt hur lätt det var att få upp pulsen i 140 under tävling, nästan så man kunde tro att något var fel men hastighetsmätarn stod på runt 38-39 km/h på platten så det verkade stämma.

En störig grej var att jag snackade lite med företaget som sponsrade loppet med sportdryck ”Infinite Nutrition” på expot dagen innan loppet. Det visade sig att dom valt att spetsa sportdrycken med vassle- och mjölkprotein?! Hur korkat är inte det med tanke på hur många som får problem med magen under såna här lopp? Jag som vegan hade dubbla anledningar att inte ta den sportdrycken under loppet. Kollade hur stora möjligheterna var att få langning med egen dryck men det visade sig inte funka alls, jag valde att försöka köra på hälften cola och hälften vatten vid langningsstationerna. En stort minus då är att man inte får i sig några mineraler och jag tror faktiskt att det var detta som satte käppar i hjulet för mig denna dag. Många jag snackade med efteråt hade haft stora problem med magen och enligt en av killarna från röda korset så var magproblem den stora anledningen att så många (230 personer) bröt loppet.

Utförskörningarna var minst sagt spännande och det fanns inga direkta skyltar som varnade för branta kurvor och inte heller var gropar i asfalten eller andra hinder markerade. Jag såg ett par otäcka vurpor men det allra värsta var en kille som hade kraschat in ett vägräcke och med tanke på vinkeln som hans huvud låg i och hur både hans armar och ben stod rakt ut i någon krampig spasm så gissar jag att nacken var bruten. Och jag som snackade med en amerikanare på flygplatsen som brutit nacken på fyra ställen under just detta loppet för tre år sen! Han hade tydligen försökt kontakta arrangörerna och få dem att vidta en del säkerhetsåtgärder men de ville inte veta av honom. Efter mycket om och men hade han fått en gratis start till detta årets lopp istället!

Imponerande 1: Blev omkörd av Karin Thürig, som har det inofficiella cykelvärldsrekordet, i en av de brantare nedförbackarna. Hon var ute och kletade av kolfiber på vägräcket en gång och hade knäet nere i backen i nästan varje kurva, där var jag chanslös på att våga hänga med.  Såg senare att hon bröt loppet efter 15 mil på cykeln, jag gissar att hon kraschade till sist?

Imponerande 2: Mötte svenska proffset Tove Wiklund vid en av vändpunkterna. Tove ligger i spets för ett långt led cyklister. Bakom henne ligger 25 män med ca 0.5 meters lucka (tillåtet avstånd minst 7m). Skäms killar!

Tog mig helskinnad ner (mindre kunde sägas om min ena pungkula) och tryckte upp farten lite extra på de sista 3 platta milen. Tid 5.28h Aningens märkliga känsla att lämna in cykeln och låren INTE känns som de fått stryk med tvålar i strumpor i någon fängelsedusch.

Löpningen:

Jag hade grym support av lite bekanta på löpningen vilket gjorde att första 2km blev lite onödigt snabba men sen kom jag ihåg mitt negativ split-mantra och hittade rätt puls och fart. Det var 25-26 grader och löpbanan gick ute på asfalten, helt befriad från skugga.  Jag började bli törstig och lite hungrig och svepte nog lite mer cola än vad jag borde. En gel åkte ner också men satte sig lite på tvären. Jag höll tempot någorlunda stabilt runt 4.30/km och det kändes helt ok, bara korsryggen var lite stel. Efter 18km började jag bli lite illamående men det gick mycket i vågor och jag fortsatte och hoppades att det skulle gå över. Passerade halvmaran på 1.34 på egen klocka och det var då jag skulle få ”fri fart” och betala tillbaka allt det jag hållit tillbaka tidigare under dagen. Men jag blev liksom bara darrigt svag i benen och mer och mer illamående. Jag försökte komma på vilken som var min reservplan om något sånt här skulle hända men just då var det bara att fortsätta FRAMÅT som gällde. Spydde upp något som liknade innehållet i en sirapsflaska mitt framför en orkester med bongotrummor, alla började ropa ”Come on Phillipe, come on Phillipe!” när dom såg mitt namn på nummerlappen. Ni som varit riktigt gött drängfulla någon gång vet hur det känns att gå på starkspriten igen precis efter man spytt; inte kul men måste man så måste man. Tog mig till nästa vätskestation och tänkte kompensera för vätskeförlusten med två stora muggar med vatten. Hade väl kvar vätskan i magen i ca 5 steg innan den åkte upp igen. Forsatte till nästa vätskestation, likadant igen. Tänkte efter ett tag att ”kroppen är smart, kräker man upp vätskan så vill kroppen inte ha mer”. Testade att springa vidare utan att dricka. Illamåendet försvann men jag blev inte så snabb av det. Töntstapplade sista milen i löjligt långsamt tempo. Tänkte att det är en dum sport och ett dumt lopp. Kom in på upploppet, såg den blåa mattan. Fick något konstigt euforiskt rus och sprang och ger high-fives till publiken och sträckte armarna i vädret när jag gick över mållinjen. Ha, en erfarenhet rikare ändå. Löptid 3.35h Totaltid 10.15h Snittpuls 142.

 
 
Micke Selvin

Micke Selvin

1 juli 2009 09:29

Trist att du upplevde loppet så. Jag körde ju förra året och hade en helt annan upplevelse. Otäckt med cykelolyckor på den banan ... Hur som helst så gjorde du ett riktigt bra lopp och det ger ju en fingervisning om din kapacitet om du får till det ordentligt! Bra jobb!

http://www.mickeselvin.se

 
Fredrika

Fredrika

1 juli 2009 09:35

Vilken jäkla story, vilket jäkla lopp! Hardcore.

http://gullfot.blogspot.com

 
Ingen bild

Stina

1 juli 2009 10:08

Jag följde ju tävlingen som publik förra året och kände just på starten av simningen att jag inte vill vara med där. Det såg inte så kul ut.

 
Ingen bild

floppis

1 juli 2009 10:16

Snittpuls 142, är det oväntat högt mtp hypohydrering sista milen? Fast plasmavolymsladdningen kanske räddade dig från DNF :-) Tack för underhållande läsning och grattis till genomfört lopp ("bra träning inför Kalmar" ;)

 
Ingen bild

Greven

1 juli 2009 13:03

Det var en grym prestation att genomföra loppet, asköttigt! jäklar vassleprotein alltså... Men du vet ju vad jag sagt, 2 supar på Greven special innan. Tar man 3 så spyr man, det är sen gammalt.. nästa gång är du klokare.

 
Ingen bild

peter o

1 juli 2009 14:04

låter ju inte som något superkul lopp direkt...

 
Ingen bild

Filip

1 juli 2009 14:58

Micke: Jo, jag läste din rapport från 2008, hade hoppats på något sånt. Kanske gick de över gränsen deltagrmässight detta år och stämningsfullt blev farligt?

Stina: Nä, är målsättningen att kvala skulle jag absolut inte rekommendera det loppet. Simningen var definitivt farlig.

Floppis: Nä, tvärtom så tappade jag pulsen ner mot 130-135 sista timmen när jag inte kunde hålla tempot uppe längre. Tack.

Greven: Absinthen sparade jag till efter loppet :-)

 
Micke Selvin

Micke Selvin

1 juli 2009 16:07

Det lär inte bli något mer lopp där för mig ... många rapporter är åt det negativa hållet när det gäller arrangemanget. Synd!

http://www.mickeselvin.se

 
Katarina

Katarina

1 juli 2009 19:28

Både din och Toves racerapport vittnar om en raceorgansiation under all kritik.

Skönt att även du kom helskinnad genom. Simstarten var fan huvudlös, din beskrivning av "köttberget" är ju ganska talande.

http://www.cykelmygg.se

 
camilla

camilla

3 juli 2009 10:01

Hua, både din och Toves beskrivning av loppet har verkligen fått mig att aldrig ens överväga att köra det loppet. Synd att du inte fick ut dina krafter, du har ju verkligen tränat som en tok det här året.

http://www.camillalindholm.com

 
Ingen bild

stefan.stark

3 juli 2009 17:10

Oj,oj,oj vilken berättelse. gött att du kom helskinnad hem iallafall. Det värsta jag vet är arrangörer som inte lyssnar på deltagarna. Det finns ju så mycket andra ironmanrace som tur är. Tack för infon ock jag lär ju inte köra denna heller, kan jag säga.

Tacka vet jag Lanza Iron....

Trevlig sommar



 
Ingen bild

Tove

4 juli 2009 13:13

Din berättelse stämmer med min upplevelse! Sjukt! Nästa gång väljer vi nåt annat :) Tack för orden om mig, det värmer! / Tove

 
Ingen bild

Filip

4 juli 2009 14:29

Micke: Gör dom inget seriöst åt säkerheten så kan jag inte rekommendera någon att köra där tyvärr.

Katarina: Tänkte först att jag varit lite väl hård, men sen när jag läste att Tove tyckte typ samma sak så kändes det nog ganska rättvist ändå.

Camilla: Ska ta ut krafterna i Kalmar istället:-)

Stark: Yepp, funderar på Lanza eller frankfurt om jag får ihop ekonomin till ett seriöst kvalförsök nästa år.

Tove: Ganska sanslöst lopp minsann. Du får ryta till åt AG-männen som tjuvåker nästa gång :-)

 
Magda

Magda

6 juli 2009 00:04

grymt kört och grym story, asgarvade åt jämförelsen med starksprit... exakt så kan det ju verkligen kännas ibland, klockrent!

http://magdagad.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Filip - 12 mars 2010 12:13

Begrunda vettvillingens senaste otyg på www.nitrovegan.blogspot.com   Ha inte för stora förhoppningar bara ...

Av Filip - 25 oktober 2009 08:08


Det har börjat poppa upp en massa reklam för diverse produkter på den här bloggen. Eftersom jag inte vill att mina  svaga läsare undermedvetet börjar tvångsköpa ögonfransförlängare bara för att dom är beroende av världens bästa triathlonblogg så lägg...

Av Filip - 24 oktober 2009 08:05

Fullbordade arbetsveckan igår och jag har hållt mig till planen både tränings och arbetsmässigt. 121km löpning på 5 dagar, 2 simpass och ett cykelpass ger mig ett bra utgångsläge inför helgen då jag bara behöver få in 4 mil för att uppnå minimigränse...

Av Filip - 20 oktober 2009 19:23

Trots så många år av träning som jag har bakom mig så verkar jag ändå aldrig lära mig dom mest basala grejerna för att en träningsdag ska bli lyckad: 1) Torra kläder är skönt 2) Mat är gott 3) Bastu är urlakande Efter en lätt joggingtur ner t...

Av Filip - 18 oktober 2009 21:33

166km denna veckan, 2 kvalitépass, ett i backe och ett fartlek. Min hjärna var kreativ idag och kom på minst 10 ursäkter att stanna hemma och kolla TV istället för att springa 2 timmar ensam i regnet. Ganska intressant när man väl bestämt sig för vad...

Skapa flashcards