Alla inlägg den 30 juni 2009

Av Filip - 30 juni 2009 23:04

Precis hemkommen från snigelätarlandet och behöver skriva ned min tävlingsrapport innan jag glömmer för mycket. Rent generellt kan man säga att IM France som tävling är ett stort överkommersialiserat jippo som bara går ut på att göra så mycket pengar som möjligt för att de blivit tilldelade några Hawaii-slotter. Banan i sig och omgivningarna var allt man kan önska sig i form av utmanande backar, salt vatten och platt löpning. Det jag motsäger mig är snigelätarnas girighet som får dem att ta emot drygt 2500 startande när loppet egentligen bara har kapacitet för knappt hälften. Framförallt är detta kass ur säkerhetssynpunkt. Hade det varit ett lopp som Göteborgsvarvet där man kan trycka in alldeles för många motionärer är väl ok om man berättar att det framförallt är folkfesten och inte löpningen som är grejen. Att göra det i ett lopp som innehåller simning i havet och cykel i bergen och löpning som är lite utöver det vanliga, är att visa dålig respekt mot de tävlande och för värdet på livet. Det kan låta överdramatiskt men jag förklarar nedan varför jag tycker det är så.

Simningen:

Planen för dagen var att simma lugnt, cykla ännu lugnare men att ge järnet på löpning. Dock med negativa splits (snabbare å snabbare efterhand som) i alla grenarna. Starten gick i en ca 150m bred samlad start, alla samtidigt alltså. Det var en liten s.k beach-shelf precis vid strandkanten, dvs en tröskel där det snabbt blev en dryg meter djupt. Eftersom alla startade uppe på stranden innebar detta att de som var först i vattnet landade precis vid strandkanten och sen kom nästa led rusande och hoppade ovanpå dem och sen kom nästa led och nästa. Jag var lite restriktiv och var väl i vattnet i 5e-6e led och landade mitt i gröten med vågor av testosteronstinna män som kraschade in i köttberget. Hade jag väntat någon minut extra hade jag kunnat promenera ett par hundra meter ovanpå massan av kroppar som låg där i vattnet J Det var så mycket folk att man aldrig kunde komma upp i horisontalläge i vattnet för att simma utan man blev stående med huvudet upp och viftandes med armarna. Hela högen med folk trycktes sakta utåt och till sist lossnade det och man kan börja simma. Jag simmade tarzan-sim (med huvudet ovanför vattnet) första 5 minuterna. Några stackare drabbades av panik och försökte simma tvärs eller till och med mot strömmen av folk. En kille som tappat glasögonen var helt skräckslagen och försökte klamra sig fast vid mig men jag lyckas ta mig loss och skrek åt honom att fortsätta simma.  Tog mig sakta ur klungan och simmade allra längst till vänster (högervarv) och rundar bojarna med 40-50m till godo för att undvika gröten nära bojarna vid vändningarna. När vi kom in för varvning på land efter 2400m var jag bara sådär sugen på att kasta mig i infernot för ett varv till men fältet har spridits ut och jag ökar på farten lite extra. Kom upp efter 1.03h och var väldigt pigg, ändå är det faktiskt personbästa på simsträckan med 8 minuter.

Cyklingen:

Banan var rejält tuff med totalt 1800 höjdmeter klättring. Jag hade som sagt valt att pacea mig själv stenhårt och lydde pulsklockan som om den vore Hinhåle själv. Första 2 milen innan backarna började skulle pulsen vara mellan 136-140, sen mellan 139-144 (ca 245 Monarkwatt) resten av resan utom i uppförbackarna där jag fick ligga mellan 145-152 för att kompensera för frihjulandet i de brantaste nedförbackarna. Det är nästan  löjligt hur lätt det var att få upp pulsen i 140 under tävling, nästan så man kunde tro att något var fel men hastighetsmätarn stod på runt 38-39 km/h på platten så det verkade stämma.

En störig grej var att jag snackade lite med företaget som sponsrade loppet med sportdryck ”Infinite Nutrition” på expot dagen innan loppet. Det visade sig att dom valt att spetsa sportdrycken med vassle- och mjölkprotein?! Hur korkat är inte det med tanke på hur många som får problem med magen under såna här lopp? Jag som vegan hade dubbla anledningar att inte ta den sportdrycken under loppet. Kollade hur stora möjligheterna var att få langning med egen dryck men det visade sig inte funka alls, jag valde att försöka köra på hälften cola och hälften vatten vid langningsstationerna. En stort minus då är att man inte får i sig några mineraler och jag tror faktiskt att det var detta som satte käppar i hjulet för mig denna dag. Många jag snackade med efteråt hade haft stora problem med magen och enligt en av killarna från röda korset så var magproblem den stora anledningen att så många (230 personer) bröt loppet.

Utförskörningarna var minst sagt spännande och det fanns inga direkta skyltar som varnade för branta kurvor och inte heller var gropar i asfalten eller andra hinder markerade. Jag såg ett par otäcka vurpor men det allra värsta var en kille som hade kraschat in ett vägräcke och med tanke på vinkeln som hans huvud låg i och hur både hans armar och ben stod rakt ut i någon krampig spasm så gissar jag att nacken var bruten. Och jag som snackade med en amerikanare på flygplatsen som brutit nacken på fyra ställen under just detta loppet för tre år sen! Han hade tydligen försökt kontakta arrangörerna och få dem att vidta en del säkerhetsåtgärder men de ville inte veta av honom. Efter mycket om och men hade han fått en gratis start till detta årets lopp istället!

Imponerande 1: Blev omkörd av Karin Thürig, som har det inofficiella cykelvärldsrekordet, i en av de brantare nedförbackarna. Hon var ute och kletade av kolfiber på vägräcket en gång och hade knäet nere i backen i nästan varje kurva, där var jag chanslös på att våga hänga med.  Såg senare att hon bröt loppet efter 15 mil på cykeln, jag gissar att hon kraschade till sist?

Imponerande 2: Mötte svenska proffset Tove Wiklund vid en av vändpunkterna. Tove ligger i spets för ett långt led cyklister. Bakom henne ligger 25 män med ca 0.5 meters lucka (tillåtet avstånd minst 7m). Skäms killar!

Tog mig helskinnad ner (mindre kunde sägas om min ena pungkula) och tryckte upp farten lite extra på de sista 3 platta milen. Tid 5.28h Aningens märkliga känsla att lämna in cykeln och låren INTE känns som de fått stryk med tvålar i strumpor i någon fängelsedusch.

Löpningen:

Jag hade grym support av lite bekanta på löpningen vilket gjorde att första 2km blev lite onödigt snabba men sen kom jag ihåg mitt negativ split-mantra och hittade rätt puls och fart. Det var 25-26 grader och löpbanan gick ute på asfalten, helt befriad från skugga.  Jag började bli törstig och lite hungrig och svepte nog lite mer cola än vad jag borde. En gel åkte ner också men satte sig lite på tvären. Jag höll tempot någorlunda stabilt runt 4.30/km och det kändes helt ok, bara korsryggen var lite stel. Efter 18km började jag bli lite illamående men det gick mycket i vågor och jag fortsatte och hoppades att det skulle gå över. Passerade halvmaran på 1.34 på egen klocka och det var då jag skulle få ”fri fart” och betala tillbaka allt det jag hållit tillbaka tidigare under dagen. Men jag blev liksom bara darrigt svag i benen och mer och mer illamående. Jag försökte komma på vilken som var min reservplan om något sånt här skulle hända men just då var det bara att fortsätta FRAMÅT som gällde. Spydde upp något som liknade innehållet i en sirapsflaska mitt framför en orkester med bongotrummor, alla började ropa ”Come on Phillipe, come on Phillipe!” när dom såg mitt namn på nummerlappen. Ni som varit riktigt gött drängfulla någon gång vet hur det känns att gå på starkspriten igen precis efter man spytt; inte kul men måste man så måste man. Tog mig till nästa vätskestation och tänkte kompensera för vätskeförlusten med två stora muggar med vatten. Hade väl kvar vätskan i magen i ca 5 steg innan den åkte upp igen. Forsatte till nästa vätskestation, likadant igen. Tänkte efter ett tag att ”kroppen är smart, kräker man upp vätskan så vill kroppen inte ha mer”. Testade att springa vidare utan att dricka. Illamåendet försvann men jag blev inte så snabb av det. Töntstapplade sista milen i löjligt långsamt tempo. Tänkte att det är en dum sport och ett dumt lopp. Kom in på upploppet, såg den blåa mattan. Fick något konstigt euforiskt rus och sprang och ger high-fives till publiken och sträckte armarna i vädret när jag gick över mållinjen. Ha, en erfarenhet rikare ändå. Löptid 3.35h Totaltid 10.15h Snittpuls 142.

Skapa flashcards