Det var ett inslag om Lassi Karonen på sporten inför OS där en känd testledare i vår närhet sa att Lassis 7.3 l/min i syreupptagning är en på miljonen. Jag har funderat lite på om det stämmer. Har verkligen en människa på miljonen förutsättningar att nå 7.3 l/min? Eller är det fler? Eller färre? Jag är ingen hejjare på statistik, snarare tvärtom. Men jag har ändå räknat lite.

Kollar man på stora studier på genomsnittsbefolkningen så ser man att snittet verkar ligga runt 2.15 +/- 0.15 l/min för kvinnor och 3.48 +/-0.2 l/min för män. Vid långvarig och hård träning kan man i bästa fall förvänta sig att förbättra detta värde 20%, jag lägger på det tillsammans med en standardavvikelse på det "otränade" snittet. Tillämpar man det centrala begränsningsteoremet och förutsätter ett symmetriskt konfidensintervall (vilket är högst troligt) ser man att följande statistik faller ut:

VO2max man    V02max kvinna      Hur många kan nå detta?

4.08                     2.58                        1 av 2

4.56                     2.94                        1 av 3

5.04                     3.3                      
    1 av 22

5.52                     3.66                        1 av 370

6.00                     4.02                     
   1 av 15873

6.48                     4.38                        1 av 1 724 000

6.96                     4.74                        1 av 500 000 000

7.44                     5.1                          1 av 380 000 000 000

Så Lassis 7.3 l/min verkar snarare vara 1 på typ ett par hundra miljarder! Däremot verkar Charlotte Kallas 4.2 l/min vara ungefär en på miljonen. Märk väl att detta alltså är max syreupptag som är möjligt att nå förutsatt flera år av hård träning. Längd och vikt ej medräknat, det blir för svårt men spelar såklart in för prestationsförmågan. Att nå landslaget i längdskidor sägs kräva 6 l/min i syreupptag. Om vi låtsas att det finns 300 000 pojkar i Sverige i stridbar ålder så ska det alltså finnas ca  25 st som har förutsättningar att platsa i laget. Hoppas att 10 av dom bor norr om Dalälven och att inte alla börjar med hockey...

Resten av min helg gestaltade sig så att jag strax efter hemkomst efter loppet fick feber och var däckad resten av dagen. Love och jag låg i sängen och tittade på mjukisdjur som snurrade runt runt till enformig melodi. Söndagen ägnades år R&R och då Liza köpte sojaglass och bananer och hällde rom därpå så tillfrisknade jag snabbt.

Dagen började med ett kort och slött bad där ca 1500m simning avverkades. Gjorde mitt bästa för att förstöra passet för min träningskompisar (Lelle, Dave, Nisse) men då mina försök var fruktlösa gav jag upp och gick istället till bastun där jag sträckte ut min sargade kropp på britsen och tänkte att minst 1000 nakna rövar suttit där före mig.

Kvällen sprangs det 7.5km runt Årstaviken i zon 1, 4.53/km och 106 i snittpuls. Oj, vad ont jag hade i höftböjarna. Lite genomblödning skadade inte alltså.