Kroppen tyckte om att simma och springa igår så det blev en repris på det idag. 40min simning, 70min cykel och 5.5km löpning. Allmänt otränad känsla i kroppen och pulsen hög såklart men pesten är borta. Så ikväll åker jag till de böljande rapsfältens landskap och siktar på att ta mig genom loppet på söndag! Kul ska det bli!

Idag tvingade jag mig ur sängen och ner i bassängen för att ventilera runt pesten lite. Coach Micke höll med om att det alltid är bättre att träna lite grann än att vila helt. Efter det en halvtimmes jogg i Hellas med onödigt hög puls. Nu ska jag se hur kroppen reagerar på detta och jag tar mitt Go/No-Go-beslut ikväll om det blir tävling på söndag.

Försvinn nu då pesten, jag ska ju tävla på söndag ju....

Inte ens att hänga upp och ned (tanken är att pesten ska rinna ur lungorna i sin slemmiga skepnad) verkar funka. Puls 45. Kallas det lungpest för att man hostar upp pest(o)-liknande klumpar???

Lungpestad triathlet...

Har dragits med en en allt mer besvärande lungpest sen dag 1 på min träningsturné. Jag kopplade den först till hyperventilering 12h/dygn av vägdamm men jag inser att det kan ha varit en vanlig bugg som fastnat i luftvägarna. Igår efter jag simmat en sväng blev jag riktigt kass. Olägligt! HIM i Sövde ligger risigt till men jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Tillbaka till soffan.

 Pannbensbjörnen (PBB) är ett sorts vandringspris som instiftades någon gång i detta  årtusendes gryning. Ofta utdelas PBB när någon i kamratskapet gjort något extraordinärt modigt/dumdristigt. Oftast, men inte alltid, bytte PBB ägare på någon av våra klätterturer. Det kunde vara den person som ledde en kruxig linje förbi en dåligt placerad säkring eller bara något som i största allmänhet framkallade kastrationsångest. Ofta slutar klätterturer med att hela sällskapet psykar ur fullständigt eftersom ingen vill leda vidare. En förlösande kommentar kan då vara "den som klättrar upp och sätter nästa kil får PBB" vilket kan muntra upp den nervsvagaste att återigen gaska upp sig.

Om någon varit med om något traumatiskt (blivit dumpad av flickvän, krockat med bilen i Tjeckien, fått reda på att repet "not was for falling, only for protection" eller bara druckit för mycket absinth) så kan PBB snabbt iträda en terapeutisk roll där man helt enkelt bara placerar PBB i knäet på den drabbade så får personen prata "genom" PBB för att lättare kunna öppna sig i ett teraputiskt syfte.

En variant på ett sådant samtal återfinns nedan. Det är min gode vän Greven som lagt ner dyr konsultarbetstid på att pyssla ihop en historia om vår resa till Mt Blanc. Toppförsöket slutade i en mindre katastrof. Själv åkte jag ner till Rivieran och tog det easy medan Greven och Stenky försökte köra ihjäl sig med bilen i en känd Tjeckisk storstad. Stenky var på den resan som förbytt; han propsade hela tiden på att få bli kallad "Steve" och gjorde man det så klev han in i en helt ny personlighet som inte alls hade några problem med lösa kilar eller höjder heller för den delen. Detta var tyvärr bara en kort psykotisk period i Stenkys liv. Numer låtsas han inte ens höra om man kallar honom Steve. Hans sista minne från resan är någon gång på färjan mot Travemunde... Alla klarar inte den posttraumatiska stressen så bra. Här kommer Grevens story:

PB Hade länge känt att det var dags att göra någonting år sin klätterform, som länge hade varit på dalande

En dag när han var ute och bouldrade hände ett litet missöde som gjorde att PB verkligen bestämde sig för att göra något drastiskt...

Han bestämde sig för att klättra i Chamonix, La France… Första delkursen bestod av frihängning i överdimensionerat rep på lätt lutande klippa

I nästa delmoment lutade klippan ungefär 3% mer..

När PB hade fixat dessa båda delmoment kände

han sig så förbannat stursk att han genast ville ge sig på att bestiga Mont Blanc

 … Den franske guiden, Lionel Le tout de Monde, som bara var ute efter att tjäna en extra hacka motsatte sig naturligtvis inte PB:s vansinniga toppförsök, utan sköt honom framför sig på en vansinnig sprickklättringstur mot toppen… Alé! Alé you uggly yellow ball!!

Toppförsöket slutade i naturligtvis i ren katastrof… en lavin på 2 kg snö föll rakt i huvet på PB, och klättringen var över

PB var fullständigt förkrossad eftersom hans klätterkarriär hade slutat i förnedring. Han såg ingen annan utväg än att dränka sorgen…

I detta åtagande sparade han inte på krutet

 Inte det minsta

… Invalid och nersupen slutade så PB:s liv surandes i en sjuksäng

Det blev en intressant och lärorik avslutning på touren. En simtur i 18 gradigt vatten i den blekingska skärgården fick mig att inse vilken fantastisk värmeisolerande förmåga ett tunt lager underhudsfett har. Inte för att jag varit fet förrut men de sista dagarnas hård körning har absolut bränt på en hel del fett. 10 minuter var allt jag klarade, sen var jag så stelfrusen att jag var tvungen att avbryta. Våtdräkten fick inte följa med, den väger för mycket för att släpa på hojjen.

Min vilda tanke var att avsluta campen med en kombinerad intervall+mängddag; 280km med 4+6+8+10+8+6+4min så hårt det gick och sen följa upp det med 300km distans sista dagen. Redan efter första 8 minutaren hade jag kommit till GRÄNSEN. Jag vet inte riktigt vad det var som satte gränsen just där men röven eller hjärnan är huvudmisstänkta... Bara att gråta till sig en bil och KÖRA hem till Stockholm. Jag blev en aning förvånad över att jag inte klarade att vrida om startnyckeln med en hand utan fick använda bägge händerna. Antagligen är det en nerv som kommit i kläm när jag legat i tempostyret, greppstyrkan är minimal just nu.

Trots avslutningen så är jag nöjd med min turné, jag fick in ca 40h på fem dagar och lyckades pressa mig till gränsen. Dessutom fick jag hälsat på personer jag annars inte skulle ha träffat och jag fick några fina ögonblicksbilder från ett Sverige i blomning. Detta är 2 i topp:

-Barn på en äng i Östergötland som skrattar och jagar fjärilar med håvar. Barn när dom är som bäst.

-En bonde norr om Ivösjön i Skåne som kör traktor på en åker. När jag cyklar förbi är hans fru (?) på väg ut på åkern med kaffetermos och fikakorg. Bönder när dom är som bäst.

I övrigt kan jag rekommendera en liknande turné för att maxa loss på träningen. Att cykla i Sverige är inte som att cykla genom Sahara direkt. Nästan var man än befinner sig så finns det en mack/sjukhus/biluthyrningsställe/ all you can eat restaurang inom en timmes radie. Så har man en cykel, en camelback och en ask Compeed så är det bara att sätta fart!

Rent träningsmässigt så återstår det att se vad detta block kommer ge. Kommande vecka tänker jag hålla ångan oppe men mest genom att simma och springa. Kalaset avslutas med Sövde HIM om allt går enligt planerna.

Inte Sverige...

4 dagar av sommarturnén ar nu avverkade och det borjar svida! Om man cyklar moturs kring ett hogtryck sa blaser det alltid motvind har jag bistert fatt erfara dessa dagar. Inga stormvindar men 5-10 m/s i nara konstant motvind gor att man far lagga ganska mycket mer timmar an beraknat pa att ta sig fram. En bieffekt av denna forsening ar att de andra grenarna har dragits ned till ett minimum enligt nedan;

Mandag: 346km 11h45min,  regn med jämna mellanrum. La in 5x12min zon 4 troskel for att grilla lite sa har forsta dan. 2km crosslop pa det sen sov jag 12h.

Tisdag: 257km 10h1min, Solsken och spikrak motvind. Snittfarten kass och nagonstans pa grusvagarna (!) mellan Jonkoping och Boras bonkade jag ihop fullstandigt. Hastighet runt 10 km/h tills jag fick socker och kaffe. Sov 11h.

Onsdag: 30min simning i havet (stora vagor) + 216km 7h57min. Kalasfint vader och sjukt idylliska vagar i Halland. Gjorde Hallandsasen fran Bastadvagen upp till Rasta pa 9min34sek. Bara 5 sek fran perset fran 2006 som gjordes utvilad och utan ryggsack. Idag med 7kg ryggsack och 7.30h i kroppen...

Torsdag: 196km 7h55min, strong motvind pa skaneslatten... Inte bra for egot! Kort crosslop sen RIKTIG LAGAD mat!

Hur mar jag nu? Jo tack bara bra, varldsrekord i pungskav och laren ar ratt doda men imorgon blir det bara simning + lopning sa jag har stora forhoppningar om en fortsatt bra turné.