Ett supervanligt fenomen när det börjar närma sig en stor tävling som man laddat för länge är att man sänker sin målsättning. Det är lättare att vara kaxig 6 månader innan tävlingen än veckan innan. Lite så känner jag nu, en kraft säger åt mig att ta det lugnt och sikta på ett rimligare mål som inte kommer göra så ont.  9h20min är det dock fortfarande som gäller, jag behöver få till ett nära nog perfekt lopp för att ro hem det men det känns ändå rimligt. I så fall snackar vid personligt rekord med 27min vilket är en hel del, jag tränade ju på bra inför förra årets tävling också.

Vissa ljusglimtar har boostat mitt ego de senaste 24 timmarna:

• "IM-puls pers" med en hel sekund på min tempobana, den gamla noteringen 33.34 putsades till 33.33 Jag intalar mig att det blåste lite mer idag och dessutom hade jag ryggsäck. Flåsmannen har lovat bort ett disc-hjul så jag har stora förhoppningar om en snabb cykling.
• Simmade i Brunnsviken idag med mycket trevlig känsla i armarna, högfrekvent skovelhjul och bred simning blir receptet på en simtid nära timmen i Kalmar.
• Sista långpasset avklarades imorse med rekordlåg puls och utan matthetstendenser på slutet. Allt kommer hänga på att jag gör en stabil löpning och inte bryter ihop sista 3 milen.

En preliminär prognos från MetSat visar på 28-30 grader, strålande sol och svaga vindar inför nästa helg. Vad mer kan man önska sig? När förhållandena blir tuffa ökar standardavvikelserna på allas prestationer och chansen att någon skräller blir  större. Sen tror jag att jag har en liten fördel över vissa andra när det gäller att tåla värme. Men egentligen är det bara tiden som räknas för mig, vem eller hur många jag slår känns ganska irrelevant, det är ju bara min egen prestation jag kan påverka.