Söder i Stockholm ska enligt sägnen vara en stadsdel för de inte så fördelaktigt lottade i stan, typ konstnärer, missbrukare, triathleter och arbetslösa. Så fan heller! Lägenheterna går ju lös på mångmiljonbelopp och hela mälarstrand är full av damer i päls med småsmåsmå hundar i osynliga koppel som jag springer in i hela tiden. Så sent som igår fick jag ett koppel runt fötterna när jag var ute och sprang. Vem kunde ana att den lilla hunden på andra sidan vägen var sammankopplad med pälstanten? Och hon hade mage att skälla ut mig? Som vanligt kom jag inte på något smart att säga men i efterhand så hade något syrligt om pälsen kanske varit passande.

I övrigt så har jag haft en fantastiskt grymt-stark-fit-oövervinnelig känsla i kroppen de senaste dagarna. Jag har helt enkelt känt mig i grym form. I slutet av november. Det började med tusingpasset i tisdags och sen har det bara accelererat. Inte för jag kört några utmanande pass direkt men känslan är finfin.